Vem kontrollerar vården

Nationellt föreskriftsansvar, som kopplar till patientsäkerhet, är receptfrihet för läkemedel, läkemedelsförskrivning i öppenvård receptföreskrifter , läkemedelsutbytbarhet, begränsningar i läkares, sjuksköterskors och andra professioners förskrivningsrätt samt dispenser. Läkemedelsverket utreder också substanser inför narkotikaklassning.

Myndigheten arbetar även mot olaga handel och olaga marknadsföring. Giftinformationscentralen och Läkemedelsupplysningen är andra nationella uppdrag som bidrar till patientsäkerhet genom information och rådgivning. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, Vård- och omsorgsanalys Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, Vård- och omsorgsanalys, har till uppgift att ur ett patient-, brukar- och medborgarperspektiv följa upp och analysera verksamheter och förhållanden inom hälso- och sjukvård, tandvård och omsorg.

Syftet är att bidra till att förbättra och effektivisera vården, tandvården och omsorgen. Syftet är också att stärka patienternas och brukarnas ställning. Vård- och omsorgsanalys tar fram kunskapsunderlag och rekommendationer om vårdens och omsorgens funktionssätt till beslutsfattare på nationell, regional och lokal nivå. Fokus är på områden som är viktiga för patienter, brukare och medborgare inom områden där det finns stor förbättringspotential.

Socialstyrelsen Socialstyrelsen är en kunskapsmyndighet vars verksamhet riktar sig till hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Myndigheten har i uppdrag av regeringen att samordna och stödja patientsäkerhetsarbetet i Sverige. Socialstyrelsens patientsäkerhetsarbete är myndighetsövergripande och sker i samverkan med flera olika myndigheter och parter.

Myndigheten tar fram bindande regler i form av föreskrifter samt kunskapsstödjande och vägledande produkter. Dessa hjälper hälso- och sjukvården att utveckla praxis och arbetssätt. Regeringen har det övergripande ansvaret för den politiska färdriktningen, beslut om åtaganden, strategier för särskilda insatser och satsningar, och beslut om hur offentliga statliga medel ska användas.

Regeringen tydliggör förväntningar och krav genom förslag till förändrad lagstiftning. Regeringen ger också uppdrag till sina myndigheter och tecknar överenskommelser med olika organisationer. Nationella myndigheter Ett flertal nationella myndigheter ansvarar för olika delar inom hälso- och sjukvården, till exempel Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Inspektionen för vård och omsorg IVO och Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket TLV.

Bland annat för att ta fram föreskrifter, kunskapsstöd och statistik samt göra uppföljningar och utvärderingar. De har också beredskap att samordna hälso- och sjukvårdens insatser vid allvarliga händelser. Myndigheter ansvarar även för tillsyn samt viss tillståndsprövning liksom hälsoekonomiska bedömningar och beslut om tandvård, läkemedel och förbrukningsartiklar som ska ingå i högkostnadsskyddet.

Inspektionen för vård och omsorg

Regioner och kommuners ansvar Regionerna och kommunerna beslutar om dimensioneringen av hälso- och sjukvården. De styr över bemanning, uppdrag och ersättning till den egna verksamheten samt över lokal lönebildning. De ansvarar också för uppdrag och ersättning till privata utförare med offentlig finansiering. Hälso- och sjukvården finansieras huvudsakligen av regionerna och kommunerna själva, genom den särskilda beskattningsrätten samt genom statliga bidrag och stimulansmedel i olika former.

Hälso- och sjukvården finansieras till viss del även av patientavgifter. Den ger också en kort orientering om ett antal övriga lagar och tillsynsmyndigheter på området. Vägledningen ersätter Ansvarsfördelning för tillsyn av vårdlokaler, som publicerades av Socialstyrelsen Vägledningen är i första hand riktad till miljö- och hälsoskyddsnämnderna.

Andra intressenter kan vara vård- och omsorgsgivare och andra myndigheter som har ansvar för tillsyn av lokaler för vård och omsorg. Projektledare på Folkhälsomyndigheten har varit utredare Lina Boström. I referensgruppen har det funnits deltagare från Arbetsmiljöverket, Försvarsinspektören för hälsa och miljö, Inspektionen för vård och omsorg, Socialstyrelsen samt miljö- och hälsoskyddsinspektörer från Halmstads, Katrineholms, Vingåkers och Vårgårdas kommuner.

I den slutliga handläggningen har enhetschefen Agneta Falk Filipsson samt avdelningschefen Britta Björkholm medverkat. Folkhälsomyndigheten Generaldirektör Inledning Den här vägledningen är en rekommendation för de kommunala miljö- och hälsoskyddsnämndernas eller motsvarande nämnds hälsoskyddstillsyn enligt miljöbalken av lokaler för vård och omsorg.

Kommunen ska i sin tillsyn ägna särskild uppmärksamhet åt bland annat lokaler för undervisning, vård och annat omhändertagande. Detta framgår av 45 § punkt 2 förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Med lokaler för vård och omsorg avser vi i denna vägledning lokaler för vård och omsorg inom socialtjänsten och lokaler för stöd och service till vissa funktionshindrade LSS , samt lokaler där hälso- och sjukvård och tandvård ges.

Utöver miljö- och hälsoskyddsnämnderna finns fler myndigheter med tillsyn inom vård och omsorg, till exempel Arbetsmiljöverket och Inspektionen för vård och omsorg IVO. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har uttryckt att deras tillsynsansvar för lokaler för vård och omsorg har varit otydligt, särskilt i förhållande till IVO:s tillsyn. Därför nämns IVO särskilt i vägledningen. Vägledningens rättsliga status I vägledningen beskrivs hur Folkhälsomyndigheten tolkar miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsansvar för inomhusmiljö och hygien samt ansvar för objektburen smitta enligt miljöbalken i lokaler för vård och omsorg.

Eftersom gränsdragningen inte framgår tydligt av lagtext eller förarbeten, har vi samrått med Arbetsmiljöverket, Försvarsinspektören för hälsa och miljö, Inspektionen för vård och omsorg och Socialstyrelsen som också har uppdrag inom tillsyn eller tillsynsvägledning gällande lokaler för vård och omsorg. De kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna är självständiga tillsynsmyndigheter, och måste därför inte tillämpa den uppdelning av tillsynsansvar som framgår i den här vägledningen.

Nämnderna kan därmed välja att tillämpa de aktuella bestämmelserna på andra sätt i enskilda fall. Vad vägledningen omfattar Vägledningen beskriver miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsansvar för lokaler där det bedrivs hälso- och sjukvård, tandvård eller omsorg enligt hälso- och sjukvårdslagen HSL , tandvårdslagen TL , socialtjänstlagen SoL och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade LSS.

Det rör sig om sjukhus, vårdcentraler, tandläkarmottagningar, kliniker för fysioterapi och liknande lokaler.

Patientnämnden

Vad vägledningen inte omfattar Tillsynsvägledning asylboenden Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har också ansvar för tillsyn av utsläpp och störningar från lokalerna som kan påverka omgivningens hälsa och miljö, såsom avfall, avlopp, luftföroreningar och buller utomhus. Ansvar för tillsynsvägledning om dessa frågor ligger hos Naturvårdsverket www.

Socialstyrelsen www. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har också ansvar för tillsyn av radon i inomhusmiljön. För tillsynsvägledning om radon hänvisar vi till Strålsäkerhetsmyndigheten, www. Verksamheter som faller in under begreppet yrkesmässig hygienisk verksamhet ingår inte i vägledningen. Det gör inte heller estetiska behandlingar som kräver medicinsk kompetens.