Biverkan av litium

Efter eventuell doskorrigering sker noggrann kontroll av serumkoncentrationen som vid profylaktisk behandling, se nedan. Profylaktisk behandling: Lithionitbehandlingen inleds med 1 tablett morgon och kväll.

Sluta med litium biverkningar

Efter 7 dygn bestäms serumlitiumkoncentrationen 12 timmar efter senaste dos. Denna bestämning upprepas gånger. Med utgångspunkt från erhållna värden på litiumkoncentrationen bestäms terapeutisk dos. Proportionalitet råder mellan given dos och serumlitiumkoncentration. Dosen ökas därefter stegvis under en period av ca 14 dagar till beräknad terapeutisk dos.

Fem dagar efter inledd behandling med terapeutisk dos kontrolleras serumlitiumnivån 12 timmar efter senaste dos. Därefter kontrolleras litiumnivån 1 gång per vecka under första månaden och sedan 1 gång per månad under det första halvåret, därefter var 8:ee vecka. Lägsta möjliga serumkoncentration med bibehållen effekt bör eftersträvas.

Tabletterna ska sväljas hela! Om tabletterna tas tillsammans med måltid kan eventuella gastrointestinala biverkningar dämpas eller försvinna. Många patienter får ökad törst i samband med litiumbehandlingen. Det är viktigt att törsten då släcks med kalorifattiga drycker för att undvika viktökning. Behandlingskontroll: Litium har en relativt snäv terapeutisk verkningsbredd. Det är därför viktigt att patienten ställs in på en korrekt dos.

Detta görs genom att man mäter serumlitium­koncentrationen på morgonen 12 timmar efter sista tablettintag. Litiumdosen måste då sänkas till terapeutisk nivå. Patientens njurfunktion, hjärtfunktion och sköldkörtelfunktion bör utvärderas innan behandling initieras och försiktighet bör iakttas, se avsnitt Varningar och försiktighet. Om medicinering med diuretika inleds under pågående litium­behandling ska serumlitium­värdet följas noga och litiumdosen vid behov justeras.

Pediatrisk population Säkerhet och effekt för litium för barn under 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga. Varningar och försiktighet Försiktighet rekommenderas vid lättare EKG-förändringar, hypertension, myastenia gravis, manifest epilepsi eller andra krampsjukdomar, gravare patologiska EEG-förändringar samt vid behandling av patienter på saltfri kost.

Patienten bör noggrant informeras om symtomen på intoxikation se avsnitt Överdosering för symptom på intoxikation och uppmanas att omgående kontakta sin läkare för eventuell behandling och doskorrektion. Patienten bör upplysas om att ändrade kostvanor med förändrad koksalttillförsel kan inverka på behandlingen.

Kaffe eller te i större mängder kan öka utsöndringen av litium. Ett tillfälligt utsättande av litium bör övervägas vid allvarlig somatisk sjukdom framför allt om vätske- och elektrolytbalansen kan vara påverkad. Litium bör ej utsättas på grund av förmodad bristande profylaktisk effekt förrän ett behandlingsförsök pågått under minst ett år. Vid överhängande risk för intoxikation, som vid nedsatt njurfunktion, dehydrering eller då en dålig följsamhet kan misstänkas, bör intervallen mellan serumlitiumkontrollerna förkortas.

Kombinationsbehandling med antidepressiva kan accentuera finvågig handtremor. Den kan behandlas med betablockerare. Behandling med litium kan leda till hypotyreos. Tyroideafunktionsprov rekommenderas innan behandling med litium inleds se avsnitt Dosering och därefter regelbundet åtminstone halvårsvis. Den samlade vetenskapen talar sitt tydliga språk — för en stor andel av patienterna med bipolär sjukdom är litium den mest effektiva behandlingen.

Enligt siffror från det nationella kvalitetsregistret Bipolär började förskrivningen att dala runt år Samtidigt ökade behandlingen med bland annat det antiepileptiska läkemedlet lamotrigin och nyare antipsykotiska läkemedel. Läs fler artiklar om psykiatri Mikael Landén, professor och överläkare inom psykiatri vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och registerhållare för Bipolär, tror att en krass förklaring till det är att litium inte är patenterat och till skillnad från nyare läkemedel finns inga företag som lägger ner pengar och kraft på att marknadsföra det.

Sedan några år är behandling av litium ett av kvalitetsmåtten i Bipolär och målet är att 70 procent av patienterna med bipolär sjukdom typ 1 ska behandlas med litium. För tio år sedan låg nivån på omkring 65 procent men enligt data från är den nu uppe på Men registret har en låg täckningsgrad och det är långt ifrån alla regioner som rapporterar till det.

Enligt ytterligare data som tagits fram av analysföretaget Bonnier Pharma Insights har antalet sålda förpackningar av litium gradvis ökat under en längre tid, särskilt de senaste två åren. Nedan hittar du mer information om biverkningar och symtom på förgiftning. Andra prov Uppföljning av den fysiska hälsan sker gånger om året med blodprov, urinprov, vägning och palpation av sköldkörteln.

Litium förkortar livet

Vad ska man tänka på när man använder litium? Under litiumbehandlingen ska man dricka tillräckligt. Det är särskilt viktigt att få i sig tillräckligt med vätska vid ifall man svettas, har feber, diarré eller kräkningar. Litiumkoncentrationen kan öka till exempel vid magsjuka, uttorkning, fasta eller en operation. Koksalt påverkar koncentrationen av litium. Därför bör man undvika stora förändringar i mängden salt man äter.

Man ska undvika alkohol och andra rusmedel under medicineringen. Vilka biverkningar kan man få av litium? Biverkningarna av litiummedicinering kan inkludera illamående, muntorrhet, trötthet, skakningar i händerna, ökade urinmängder och viktuppgång. En del litiumanvändare får njurproblem eller en dysfunktion i sköldkörteln eller bisköldkörteln.

Utvecklingen av dessa följs upp till exempel med blodprov. Vid problem kan man ändra eller byta ut medicinen vid behov. Diskutera alla biverkningar eller förändringar i ditt tillstånd med den hälso- och sjukvårdspersonal som vårdar dig. Hur lindrar man eventuella biverkningar? Illamående Ät små måltider. Undvik kraftigt kryddad mat. Ta läkemedlet efter måltiden.

Vid behov kan läkaren göra ändringar i medicineringen. Muntorrhet På apoteket kan du köpa receptfria produkter som återfuktar munnen. Munvatten som innehåller alkohol torkar ut munnen.