Spänningar och bubblande muskler i höften

Det enklaste och förmånligaste sättet att konstatera benartärsjukdom är att med en dopplerapparat mäta förhållandet mellan det systoliska blodtrycket i vristen och överarmen ankel-armtrycksindex, ABI. Ett ABI-värde på 0,9 eller mindre tyder på försämrad artärcirkulation i benet. ABI över 1,4 tyder på förhårdning av artärväggen, vilket också är ett tecken på benartärsjukdom.

ABI-mätningar kan göras på hälsovårdscentralen. I specialsituationer kan också andra metoder för att mäta blodcirkulationen användas. Smärta i benen vid gång kan även ha andra orsaker än benartärsjukdom, till exempel ryggsjukdomar. Symtomens arteriella ursprung kan också bedömas med ett gångmattestest där ABI mäts i vila och efter standardiserad ansträngning.

Om ABI-värdena sjunker signifikant vid ansträngning tyder det på störd cirkulation i benen och på benartärsjukdom. Bildundersökningar används bara om man planerar invasiv behandling, eller ibland vid differentialdiagnostiska problemsituationer. Behandling Behandling och uppföljning av benartärsjukdom inleds inom primärvården så snart sjukdomen har diagnostiserats.

Rökare hänvisas till rökavvänjning, eftersom rökning är den viktigaste enskilda riskfaktorn för benartärsjukdom. Rökning försämrar också kraftigt behandlingsresultaten. Man söker efter en eventuell latent störning i glukosmetabolismen, och särskild uppmärksamhet fästs vid god behandlingsbalans hos diabetiker.

Medicin mot spända muskler

Läkemedel som sänker blodfetterna statiner sätts vanligen in för alla. Högt blodtryck behandlas vid behov med läkemedel. Acetylsalicylsyra ASA, Aspirin eller klopidogrel sätts in för alla patienter med symtomgivande benartärsjukdom, om det inte finns kontraindikationer. Också för patienter utan symtom från benen sätts dessa läkemedel in om patienten har kranskärls- eller hjärnartärsjukdom.

I specialsituationer kan också andra läkemedel som minskar blodkoagulationen användas. Motion är en viktig del av behandlingen Förutom att behandla de ovannämnda riskfaktorerna, behandlas intermittent hälta i första hand med regelbunden motion: man går tills det uppkommer måttlig smärta, sedan vilar man tills smärtan lindras, och går igen till nivån för måttlig smärta, upprepat så många gånger som möjligt under 30—60 minuter.

Stavgång ökar sträckan man kan gå och förbättrar träningsuthålligheten. Regelbunden gångträning har konstaterats betydligt öka den smärtfria gångsträckan. Invasiv behandling — operativ eller intraarteriell Om behandling med livsstilsförändringar, läkemedel och gångträning inte har gett resultat inom sex månader och intermittent hälta som hotar arbets- och funktionsförmåga fortgår, fortsätter man med undersökningar och behandling inom den kärlkirurgiska specialiserade sjukvården.

Också vid extremitetshotande ischemi måste behandling av riskfaktorerna inledas omedelbart för att förbättra helhetsprognosen. Cirkulationsförbättrande ingrepp revaskularisering utförs alltid när det är möjligt och meningsfullt; det syftar till att lindra ischemisk smärta och låta vävnadsdefekter läka samt till att förhindra amputation och på så sätt bibehålla patientens funktionsförmåga.

Cirkulationsförbättrande behandling är operativ eller intraarteriell ingrepp som görs inne i artären. Båda dessa behandlingar kan genomföras vid samma ingrepp. Kirurgiska revaskuleringsingrepp är bypassoperation, avlägsnande av kärlets endotel inre hinna och den underliggande placken samt utvidgning av kärlet med en lapp. Intraarteriella ingrepp är ballongutvidgning och stentning.

Invasiv behandling för att förbättra cirkulationen medför också risker. En form av muskulär spänning är spasm som kan enklast beskrivas som ofrivillig sammandragning i några muskelfibrer. Muskelspasmen kan vara relaterad till akuta åkommor och brukar finnas vid mekaniska ledbesvär som ryggskott och nackspärr. Défense musculaire är det medicinska namnet för en spänning eller kramp som är smärtutlöst vilket kan tänkas vara ett muskelförsvar vid skada.

Inom medicinen finns ett begrepp som heter myalgi vilket anger muskelvärk och där en ökad muskelspänning kan finnas samtidigt. Läs gärna mer om myofasciala triggerpunkter som är en form av muskelspänning med väldigt karaktäristiska symtom.

Ont i benen som träningsvärk

Det är ur ett mer långsiktigt perspektiv betydelsefullt att analysera varför spänningar har uppstått. Är muskelspänningen ett svar på överansträngning, stress eller muskelobalans? En nedsatt ledrörlighet eller överrörlighet kan också vara anledningar till att omkringliggande muskler blir spända och förkortade. En muskelcell i förstoring med dessa beståndsdelar såsom myofibriller och myofilament som visar att cylindriska formationer.

Detta bevisar att muskelknutan är en förändring som en sträng. Behandling kan bestå av läkemedel farmalogiskt behandling samt annan typ av behandling, det vill säga icke-farmalogisk behandling. Att snabbt kyla ner benen genom att till exempel duscha dem med iskallt vatten innan man går och lägger sig upplevs positivt av de flesta.

Några enstaka personer får bättre lindring av värme. Farmalogisk behandling Har man svårare symtom eller inte får tillräcklig effekt av den icke-farmalogiska behandlingen ovan , kan man behöva läkemedelsbehandling. Det finns dock ännu ingen behandling som botar primär Willis-Ekboms sjukdom.

Spända muskler i benen

I de flesta fall går det dock att minska eller till och med att helt ta bort besvären. Ungefär tre av tio drabbade behöver behandling med läkemedel. Gå gärna en lugn promenad. Andas lugnt. Det kan påverka insomning. Det kan till exempel vara att promenera, jogga lugnt, cykla eller gympa. Att ta en kvällspromenad innan man går och lägger sig brukar kunna hjälpa, men mer intensiv fysisk träning på kvällstid kan i stället förvärra symtomen.

Avslappning brukar också vara bra.