Urinvägsinfektion blod urin

Urinvägsinfektion är förvisso en vanlig orsak till makroskopisk hematuri, men infektionen kan ibland maskera en tumör. Risken för urologisk cancer vid makroskopisk hematuri med positiv urinodling har rapporterats vara nästan lika stor som vid negativ odling [16]. Vid upprepad hematuri hos individer utan fynd vid fullständig hematuriutredning är risken för tumörsjukdom stor vid förnyad utredning.

I en dansk populationsbaserad studie med 5-årsuppföljning diagnostiserades 18 procent av patienterna med primärt negativt utredningsresultat senare med urologisk cancer [17]. Ju ­högre ålder, desto vanligare är tumörfynd vid utredning av makroskopisk hematuri. Fördröjning och utredningstid är problemet Hematuri är debutsymtom hos ca 75 procent av patienterna med blåscancer. Fördröjningen till diagnos är betydande, och i en dansk studie var tiden till diagnos längre än för någon annan tumörform [18].

Mediandurationen från symtom till diagnos var dagar. Blod i urinen upplevs som skrämmande, varför patientfördröjningen oftast är kort, ungefär 2 veckor [19]. Läkarfördröjningen och utredningstiden är problemet och utgör huvuddelen av tiden fram till diagnos. I det nationella blåscancerregistret finns uppgifter om tid från ankomstregistrering av remiss till diagnos.

När registreringen startade var mediantiden 34 dagar, och den hade ökat med 1 dag år Således sågs ingen förbättring i handläggningstiden trots att den var en kvalitetsindikator. Patienter som själva sökte på urologmottagning åren — hade betydligt kortare tid till diagnos än de som sökte via primärvården. Mediantiden till diagnos var 19 dagar för de patienter som sökte direkt på urologmottagningen jämfört med 43 dagar för dem som remitterats för utredning.

Den långa tiden står i kontrast till Socialstyrelsens dokument om makroskopisk hematuri från , där det fastställs att utredningen bör vara klar inom 30 dagar. I en engelsk studie minskade 3-årsöver­levnaden vid urinblåsecancer från 60 till 25 procent om behandlingen försenades mer än 4 veckor efter hematuridebut [20]. Även i en stor amerikansk studie av olika typer av fördröjning sågs en korrelation mellan överlevnad och väntetid från symtomdebut till kontakt med urolog [21].

Svårigheten med denna typ av studier är dock att större och snabbväxande tumörer kan ge mer uttalade symtom, varför dessa patienter selekteras till snabbare handläggning än patienter med mindre och beskedligare tumörer. Initiativ för bättre omhändertagande Överlevnaden i blåscancer har i princip varit oförändrad de senaste 30 åren, me­dan överlevnaden i flera andra tumörformer har förbättrats.

Även framsteg i arbetet med att korta utredningstiden vid makroskopisk hematuri har lyst med sin frånvaro. För att förkorta ledtiderna har man i delar av världen organiserat »one-stop haematu­ria clinics« där patienter med hematuri utreds under 1 dag [22] samt prövat sjuksköterskebaserad cystoskopi och drop-in-besök hos narkosläkare för preoperativ bedömning av dem som fått dia­gnosen operationskrävande hematuri [23].

I Sverige, liksom i en del andra länder, har initiativ tagits för att förbättra omhändertagandet av patienter med misstänkt cancer. Urotelial cancer var en av de första diagnoserna för vilka ett standardiserat vårdförlopp infördes. Välgrundad misstanke anses föreligga vid makroskopisk hematuri hos individer äldre än 40 år eller yngre än 40 år med riskfaktorer för urinblåsecancer i anamnesen, såsom rökning i mer än 20 år.

Utredning med DT-urografi och flexibel cystoskopi ska då göras inom ca 1 vecka. Det är en datortomografi av urinvägarna. Efter datortomografin görs en cystoskopi. Då används ett så kallat cystoskop som består av ett tunt rör med en kamera i. Man kan också behöva göra en mindre operation, en så kallad TUR-B, för att ta ut vävnadsprov från den misstänkta tumören som sedan undersöks i mikroskop.

Mer om de olika undersökningarna: CT-urografi CT-urografi är datortomografi av urinvägarna. Det är den första undersökning som görs när man misstänker urinblåsecancer. Med hjälp av skiktröntgen kan man få mycket detaljerade bilder av njurar, urinledare och urinblåsa. Då går det att se om det finns några förändringar eller hinder i urinvägarna som gör att urinen inte kan passera som den ska.

Det kan till exempel vara njurstenar, men också tumörer. Undersökningen genomförs med kontrastmedel som sprutas in i en tunn plastslang som förs in i ett blodkärl i armen. Innan undersökningen behöver du oftast dricka vatten på röntgenavdelningen för att urinblåsan ska fyllas och minuter före undersökningen får du inte gå på toaletten. Du får klä av dig på den del av kroppen som ska undersökas, men du kan få skyddande klädsel över dig om det känns obekvämt.

Prostata blod i urinen

Under undersökningen får du ligga på en brits ofta på magen som sedan förs in i en cirkelformad öppning i röntgenapparaten. För att bilderna ska bli bra måste du ligga stilla. Om du av någon anledning inte klarar av att ligga någorlunda stilla på mage eller rygg går undersökningen inte att genomföra.

En till två dagar efter undersökningen är det bra att dricka extra mycket vätska så att inte njurarna tar skada av kontrastmedlet. Undersökningen tar vanligtvis minuter. Svaret på vad röntgen visade får du av den läkare som har beställt undersökningen. Det kan finnas lokala variationer i hur undersökningen går till så det är viktigt att du läser den information som du får från din röntgenavdelning.

Cystoskopi Efter CT-urografin görs en cystoskopi. Instrumentet som används kallas cystoskop och består av ett tunt rör med en kamera i. Före undersökningen sprutas bedövningssalva in i urinröret. Därefter förs cystoskopet genom urinröret in i blåsan. Via kameran kan läkaren inspektera hela urinblåsan och ta cellprov från urinblåsans slemhinna genom att skölja ut celler med koksaltlösning.

Efter undersökningen kan man ha urinträngningar, behöva kissa ofta, sveda och eventuellt blod i urinen i upp till en vecka utan att det behöver vara en urinvägsinfektion TUR-B Om en misstänkt urinblåsecancer upptäcks under cystoskopin görs en operation som kallas TUR-B, transuretral resektion, i urinblåsan. Det betyder att tumörvävnaden i urinblåsan hyvlas och bränns bort med hjälp av ett särskilt operationscystoskop.

Operationen kräver ordentlig bedövning och görs vanligen med ryggbedövning eller narkos. Vid ingreppet tas prover från själva tumören för att få en säker diagnos och prover från olika djup i urinblåseväggen för att bedöma om tumören växer på djupet i blåsväggen eller om den växer ytligt Mikroskopi av vävnadsbitar De vävnadsprov som tas vid TUR-B-operationen undersöks med hjälp av mikroskopi för att se hur mycket tumörcellerna avviker från normala celler.

Ju mer tumörcellerna avviker, desto mer aggressiv är i regel tumören. Den mikroskopiska bedömningen görs av en patolog och kallas för malignitetsgradering. Tumören klassificeras enligt ett speciellt system och oftast enligt en 3-gradig skala: G1: Ytlig tumör som har mycket liten risk att växa på djupet eller bilda metastaser.

G3: Aggressiv tumör med större risk att växa på djupet och bilda metastaser sprida sig i kroppen. Hur behandlas urinblåsecancer? Behandlingen av urinblåsecancer varierar beroende på cancercellernas utbredning. Förutom typen av urinblåsecancer finns det en rad andra saker som påverkar valet av behandling. Till exempel vägs vinsten av behandlingen in mot risken för biverkningar.

Läkaren ska också alltid ta hänsyn till dina behov och önskan, ålder, övriga sjukdomstillstånd, njurfunktion och allmäntillstånd. Mer om behandlingar av de olika typerna av urinblåsecancer: Behandling av ytlig urinblåsecancer och urinblåsecancer in situ Operation av urinblåsan Ytligt växande tumörer vid urinblåsecancer kan oftast tas bort helt med hjälp av TUR-B-operation.

Operationen görs via urinröret med hjälp av ett instrument som heter cystoskop. Med cystoskopen kan den ytliga tumören hyvlas bort. I vissa fall, särskilt om tumörutbredningen är stor eller om tumören kan ha vuxit ner i muskulaturen, kan man behöva upprepa ingreppet inom någon månad. Många som har haft den här typen av ytlig tumör får längre fram nya tumörer i urinblåsan.

Det är därför vanligt att behöva göra kontroller under resten av livet. Om en ny tumör upptäcks görs en ny TUR-B. Instillationsbehandling Hos de som har hög benägenhet att få nya ytliga blåstumörer kan instillationsbehandling användas för att minska risken för återfall. Instillationsbehandling innebär att urinblåsan behandlas medicinskt genom att spruta in, instillera, läkemedel direkt via en kateter i urinröret.

Mycket blod i urinen

Genom att läkemedlen stannar i blåsan tills den töms på naturligt sätt kan de få verkan på hela slemhinnan. Det vanligaste är att ge läkemedel som vissa former av cytostatika eller BCG en typ av immunbehandling. Ibland ges behandlingen i samband med ingreppet TUR-B, men i andra fall ges den i form av en rad instillationer. Vid ytlig blåscancer med hög malignitetsgrad det vill säga att cellerna skiljer sig mycket från normala celler och vid cancer in situ ges instillationsbehandling efter TUR-B för att utplåna tumörcellerna i slemhinnan.

På det sättet hoppas man kunna stoppa sjukdomen från att utvecklas till en djupväxande cancer. Behandling av muskelinvasiv urinblåsecancer utan metastaser Radikal operation - cystektomi Den vanligaste behandlingen vid muskelinvasiv urinblåsecancer är att göra en radikalt syftande operation, det vill säga att man tar bort all tumörvävnad. Ofta behandlas du då med cytostatika , cellgifter, en period innan operationen.

Operationen, som kallas cystektomi, innebär att hela urinblåsan opereras bort tillsammans med prostata och sädesblåsorna hos män och ofta tillsammans med livmodern, äggstockarna och en del av slidans framvägg hos kvinnor. Vid operationen brukar man också ta prover från de lymfkörtlar som ligger närmast blåsan. Proverna undersöks sedan mikroskopiskt för att få veta om det finns spridning till lymfsystemet eller inte.

Det är en stor operation och den avslutas med att konstruera en ny urinväg, en så kallad urinavledning. En vanlig urinavledningsmetod är att koppla ihop urinledarna med en liten bit tunntarm som leder ut urinen via ett hål i bukväggen till en stomipåse , en urostomi. En annan metod är att med hjälp av en bit tarm skapa en reservoar för urinen.

Reservoaren kan antingen placeras under bukväggen och tömmas regelbundet genom att man tappar sig med en kateter, kontinent urostomi, eller kopplas ihop med urinröret så att reservoaren fungerar som en konstgjord urinblåsa, blåssubstitut. Vilken typ av urinavledning som passar dig beslutas tillsammans med din läkare, oftast efter att ha diskuterat med en stomiterapeut med särskild kunskap om urostomier.

I beslutet vägs dina önskemål in och andra saker, som din ålder och ditt allmäntillstånd. Det kan till exempel komma lite blod i urinen om du ansträngt dig kraftigt, eller om det läcker från någon liten irritation någonstans. Det går då över av sig själv utan åtgärd. I vissa fall kan blod i urinen komma från slidan, till exempel på grund av mens, mellanblödning eller en sjukdom i underlivet.

Det är ibland svårt att själv avgöra var blodet kommer ifrån. Blod i urinen kan vara ett symtom på sjukdom. Ålder och andra samtidiga symtom är viktiga ledtrådar till vad som kan ligga bakom. Här är exempel på tillstånd som kan ge hematuri: Urinvägsinfektion. En vanlig orsak till blod i urinen är en urinvägsinfektion, även om det inte är alla urinvägsinfektioner som ger detta symtom.

Vid infektion i urinröret, urinrörskatarr, kan det komma blod i urinen. Blod i urinen kan bero på njursten, särskilt hos personer över 50 år. Förstorad prostata. Blod i urinen hos män kan bero på förstorad prostata, då prostatan kan trycka mot urinröret och orsaka små blödningar.