Ersättning till vårdcentraler

Ersättningsmodeller i primärvården Fast ersättning riskjusterad kapitationsersättning Den övervägande delen av ersättningen i primärvården utgår som en fast ersättningen och utbetalas baserat på patientens val av vårdcentral. Ersättningen kallas kapitationsersättning, kapitering eller listningsersättning.

En stor andel fast ersättning skapar incitament för en utveckling mot ökad kostnadseffektivitet, patientsäkerhet och prevention. Det finns emellertid risker med stor fast ersättning som patientselektering och incitament för låg produktion. Kapitationsersättning innebär inte att ersättningen till vårdcentralen är fast, den varierar med antalet listade patienter.

Hur tjänar vårdcentraler pengar

Ersättningen är heller inte riktigt lika för alla individer. Kapiteringsersättningen justeras riskjusteras på olika sätt för att den så korrekt som möjligt ska spegla vårdcentralens förutsättningar och resursåtgången för den listade populationens förväntade vårdbehov. Beroende på vårdcentralen geografiska läge, inriktning, regiform kan vårdcentralen ha olika förutsättningar.

Men enkelt uttryckt innebär olika modeller att vårdcentralerna får incitament att agera lite olika, och det är därför ett styrmedel. Hittills har Region Uppsala använt sig av en modell där 80 procent av ersättningen till vårdcentralerna består av fast ersättning, så kallad kapitering, och 20 procent är för genomförda besök. Kapiteringen bygger på antalet listade patienter per vårdcentral, och viktas efter ålder och till en femtedel efter CNI — Care Need Index.

Detta är ett index som tar hänsyn till socioekonomiska förhållanden, för att identifiera risk för ohälsa. Den fasta ersättningen har varit bland de lägsta i landet. Nu ökas kapiteringsersättningen från 80 till 90 procent. Tanken är att det ska ge vårdcentralerna större möjlighet att planera och anpassa vården efter patienternas vårdbehov. Samtidigt införs en målrelaterad ersättning på 4 procent med fokus på kontinuitet, tillgänglighet och täckningsgrad.

Det innebär exempelvis att det för första gången utgår ersättning för tillgänglighet på telefon, och kontinuitet i vården. Samtliga journaler granskades av två oberoende läkare var för sig. Vid oenighet om bedömningen konfererade vi tills enighet uppnåddes, och vid fortsatt oenighet konsulterades en tredje läkare. Endast 3 av de 29 vårdcentralerna bedömdes registrera diagnoser helt korrekt.

Hur tjänar vårdcentraler pengar

Vid telefonkontakter med sjuksköterska, där råd har givits, registrerades inte bara den relevanta diagnosen rörande rådet, utan även många av patientens övriga diagnoser. Detta sågs även i sjuksköterskors notat vid önskemål om receptförnyelse av läkare eller bokning av läkarbesök. Vid läkarbesök registrerades flera dia­gnoser som inte hade handlagts vid besöket.

Vidare fanns journalanteckningar utan någon text alls, men med registrering av många diagnoser.

Acg ersättning

Det var vanligt att samma diagnosregistreringar upprepades inom en kort tidsperiod och att det vid samma tillfälle registrerades flera diagnoser av samma typ inom samma organ, till exempel ischemisk hjärtsjukdom, angina pectoris och gammal hjärtinfarkt. Denna överregistrering av diagnoser påverkade många gånger inte ACG-vikten och blev därför meningslös ur flera aspekter: den tillförde inte patienterna någon nytta och den ökade inte heller den ekonomiska ersättningen till vårdenheten.

I onödan hade en inte oväsentlig del av läkares och sjuksköterskors arbetstid lagts på att leta upp och registrera diagnoser som inte hade någon relevans. Granskningen finns redovisad i en rapport [7]. Förslag till ett mera ändamålsenligt ersättningssystem Varför sker denna överregistrering av diagnoser?

Vårt intryck är att det finns brister i personalens kunskaper om när diagnoser ska och inte ska registreras, samt om ACG-systemet. En registrerad diagnos är i Västra Götalandsregionen grund för ersättning under 15 månader. Upprepad registrering av samma diagnos med kortare intervall ökar inte ersättningen, vilket all vårdpersonal borde kunna upplysas om. Den drivande faktorn är emellertid att samtliga regioner tillämpar relativ ACG-viktning, vilket innebär att den genomsnittliga ACG-vikten i regionen alltid sätts till 1, Detta medför, i en tid av ökande diagnosregistreringar, att en vårdcentral som inte ökar sina diagnosregistreringar får en sjunkande ACG-vikt och därmed minskad ekonomisk ersättning.

Vi har själva liknande erfarenheter, och vi har lagt ner en hel del arbetstid på att öka registreringen av diagnoser när våra vårdcentraler inom Region Jönköpings län hotades av minskad ersättning och därmed risk för personalneddragningar.