Sluta identifiera dig med smärtkroppen

Allt som jag hållit för mig själv får nu vingar att flyga fritt och jag har en tillit till att det landar där det är tänkt att landa. För de flesta människor är inte detta en enskild händelse utan en process. Jag skrev att det var en ny väg i livet och det känns faktiskt så, det var där jag fick en glimt av min själ… och att jag, som inte var särskilt medial av mig, en rätt vanlig person… men som hittade en nyckel att öppna upp för mitt inre som har tagit i väg mig på en häftig livsresa och som jag känner en enorm ödmjukhet och tacksamhet över.

Tänk ändå att man inte måste resa till andra sidan jordklotet, vara rik eller ha massvis med prylar… den häftigaste resan vi kan göra har vi ALLA inombords… tänk att så många söker på helt tokiga ställen… och så missar man att söka djupt inom oss själva… ett ställe som är väl värt att utforska om du frågar mig! Löpningen ihop med att man andas på ett sätt som påminner om andningsträning när man springer, man får liksom det på köpet på en löprunda.

Ihop med att vara ute i naturen och grunda sig, ja, det finns nog flera bakomliggande orsaker att mina häftigaste mediala upplevelser varit på just mina löprundor. När du bjuder in närvaron i ditt liv så bjuder du även in en större inre rymd och det är en bra start, ihop med att du börjar bli medveten om ditt ego och dina tankar som snurrar runt i ditt huvud.

Tänk om du sliter, stressar och kämpar under två år av ditt liv för att bygga upp ett nytt företag och så lyckas du med det och ditt företag blir en ekonomisk succé. I konventionella termer så har du lyckats och blivit en framgång… men om man ser energimässigt så har du bidragit med mer negativ energi till din kropp och jorden. Du har kanske gjort dig själv och dina närmaste olyckliga då du varit så frånvarande från dem och dig själv och den kroppen du lever med så priset för det lyckade företaget kanske var för högt och du förlorar dig själv.

Under den processen så lever man för att lyckan är i framtiden och hur livet är just nu är som inte viktigt. Tänk om resan är målet, att ta sig framåt i nuet och njuta av resan man befinner sig på då skulle det gynna en själv men även de man har runtomkring sig. Du kommer vara med om förändringar i livet, positiva som negativa men alla förändringar kommer leda dig framåt i det liv du är tänkt att leva och de lärdomar du ska ta dig igenom.

Det har varit en nyckel för mig i mitt liv att se mina motgångar som välsignelser som har lett mig fram till den jag är idag… men den insikten hade jag inte riktigt när jag var i livet då jag läste den här boken… det kom lite senare så kommer berätta mer om det då. En ny jord Forskning pekar på att universum kom till för femton miljarder år sedan i en gigantisk explosion om man nu tror på den modellen?!

Jag kan tycka att den låter mest trolig utifrån min känsla. Allt har expanderat sedan dess men forskare menar på att det till slut kommer att vändas och gå åt motsatt håll. Kanske att det så småningom kommer gå tillbaka till födelse, expansion, kontraktion och så död igen?! Om du vänder din blick och kollar inåt i stället för utåt så kommer du upptäcka att du har både ett inre och ett yttre syfte här på jorden.

Du är en mikrokosmisk spegling av det makrokosmos så betyder det att universum med har ett inre och ett yttre syfte som inte går att skilja från ditt… Det yttre syfte är allt du är med om och upplever i livet, alla dess drama, kriser, lyckliga stunder och så vidare medan det inre syftet är att föra in medvetandet i livet och hitta till nuet. Om fler människor gör detta så kan det bli ett skifte på planeten jorden och vi kan då skapa en mer kärleksfull värld där vi har mer omsorg om varandra, planeten och dess natur än den världen som är idag.

Tänk alla som föds på vår planet, som från ingenstans så kommer vi hit med nytt liv. Vi föds, vi växer och expanderar, vi lär oss massvis med nya saker och får så mycket kunskap, vi deltar i aktiviteter, vi skaffar ägodelar och erfarenheter. Vid starten i livet så jobbar vi ofta för att uppfylla vårt yttre syfte och vårt ego växer och frodas och skaffar en aptit på att vilja ha mer och mer.

Plötsligt är du med om saker som får din världsbild att ändras, du börjar fundera över vad som faktiskt är viktigt för dig i livet. Det kan vara att någon i din närhet blir svårt sjuk, någon dör, du kanske blir svårt sjuk eller att du upplever något annat traumatiskt. Du är med om saker du inte kan påverka och du börjar se inifrån dig kring vad som faktiskt är viktigt och som betyder något för dig.

Du ser att allt det materiella du byggt upp och all stress, jobb och slit du lagt ner inte längre är så viktigt. Livet känns inte längre lika platt utan det expanderar och får en rymd. Många människor mår mycket bättre av att ha någon form av tro och en känsla av att det finns något som är större än en själv. Det ger även ett lugn inför den oundvikliga döden.

En dag så är ditt och mitt liv slut med och då tror jag att man återvänder dit man kom ifrån från första början. Med min tro så är jag inte alls rädd för att dö, men jag är rädd för att inte få leva klart. Jag tycker livet tar mig på en fantastisk resa och jag får liksom inte nog. Jag vill leva fullt ut under tiden jag är här på jorden. Med den andliga tron så följer en tanke om att ingenting händer som inte är menat att hända, allt som händer är en del av ett större syfte… hur orättvist och hemskt det kan vara så följer hemskheter med nya lärdomar och allt grundar sig i hur vi hanterar dem och hur vi tar oss vidare.

Jag tror att ju mer vi lär oss i detta livet och hur vi hanterar våra med och motgångar så tar vi dem erfarenheterna vidare till nästa liv då jag tror att själen ständigt lär och utvecklas. Jag tror att om vi faller ner i den mörka spiralen av tankar och hamnar i en offerrol l och så dör vi i den så tror jag att nästa liv kommer ge liknande utmaningar som det förra livet men att vi ska lära oss att hantera det på ett bättre sätt och göra oss fri från offerrollen… Om man tror på att man lever flera liv så känns det ju rätt så rimligt.

Jag tror att det finns något syfte med det med, men det är nog svårt att se för dem som befinner sig mitt i sorgens öga. Tänk om man har förmågan att vända allt mörker mot ljus trots oändlig och bottenlös smärta… tänk att vända tanken mot kärlek och tacksamhet för tiden man fick ihop på jorden? Man behöver ju självklart känna alla känslor… men för att man själv inte ska gå under så är det nog viktigt att väva in de ljusa tankarna med så man kan ta sig igenom mörkret och komma ut starkare och ödmjukare på andra sidan.

Medvetandet är själva kärnan i vem du är, det är grunden till allt. Det är inte hjärnan som skapat medvetandet utan det är medvetandet som skapat hjärnan. Du kan bara förlora något som du har men du kan inte förlora något som du är så därför kan du aldrig förlora ditt medvetande. Många människor är dock inte i kontakt med sitt medvetande utan de är mer i kontakt med egot. Du hamnar i ett flow där energi strömmar igenom dig och ut genom dig via dina tankar och du kan inspirera världen runt omkring dig, energin vägleder dig och ger dig kraft.

Det är inte vad du gör utan hur du gör det som avgör om du uppfyller ditt syfte eller ej. Var och en av dem representerar olika frekvenser i vårt medvetande. Du behöver vara vaksam på att minst en av dem finns med när du gör något annars finns en risk att du mer skapar en kamp, stress och lidande för dig och för andra.

Accepterande— När du har svårt att känna glädje så kan du i alla fall acceptera att detta är något du måste göra. Att i just denna stund och den här situationen så är det detta jag ska göra och jag gör det gärna! När du känner så då fylls du av en inre frid och kampen inombords försvinner. Genom att skifta fokus så tar man ansvar för sitt medvetandetillstånd i stort som smått.

Glädje- Du känner glädje i det du gör. Glädjen kommer ersätta de tidigare tankarna av brist som var egots drivkraft. När du riktar fokus på att vara närvarande här och nu så ökar oddsen att känna glädje på ett sätt som man inte känner för dåtid eller för framtid. Har nämnt det tidigare men glädjen måste ju komma inifrån och inte från flyktiga yttre händelser och saker.

Här är en grundproblematik som vi har idag och den frustration som många känner, världen kommer aldrig ge dem vad de tror de behöver. Glädje känner man dock i de aktiviteter som man är helt närvarande i! Oavsett vad det är för aktivitet. Om du gör något och drömmer dig i väg till något annat så finns inte glädjen där.

En utmaning som jag skulle vilja bli bättre på är att träna mig i medveten närvaro när jag gör tråkiga saker som jag vill fly bort ifrån… har nämnt det tidigare men att vika tvätt eller att städa då befinner jag mig gärna i någon ljudbok och så sköter min kropp resten… men sådana situationer är egentligen klockrena att träna medveten närvaro och hitta stillheten som finns bakom själva aktiviteten.

Eckhart menar på att en sådan aktivitet då kan bli riktigt njutbart, ha, ha, ha… har sååå svårt att tro det… men samtidigt så känner jag en stor tilltro till denna kloka man. Om du känner att ditt liv saknar mening, är för stressigt eller tråkigt så är det enligt Eckhart för att du inte fört in den här dimensionen i ditt liv.

Vissa människor berikar andra människors liv genom deras kreativa handlingar där de gör det de tycker mest om. Det kan vara konstnärer, författare, lärare, forskare, byggmästare med mera. Det de gör kan göras i liten skala, men så heeelt plötsligt så expanderar de och når ut till sååå mänga människor. Om detta sker så är det viktigt att inte låta expansionen stiga dig åt huvudet och att egot kickar in och tar över.

Entusiasm- En annan form av kreativ kraft som kan komma till dem som håller fast vid sitt inre syfte om uppvaknande och medvetande utveckling. Plötsligt så en dag så vet de vad deras yttre syfte är. En stark vision, ett mål sköljer över dem och man kan inte blunda och bortse från målet utan man behöver hoppa på det tåget och se var det leder.

Här kan jag relatera åter igen till min blogg! Det känns så roligt och befriande att få plocka ner dem från mitt inre och det känns som en lätthet inombords när korten ligger på bordet och mina lärdomar når ut till fler, det är som att mer kan inte min själ göra här och nu, men det ska bli spännande att se vad som kommer hända framåt i tiden.

Den som lever får se! Ha, ha, ha. Entusiasm innebär att du får en djup glädje i det du gör i kombination med ett mål eller vision som du arbetar mot. Jag minns hur ivrig jag var när jag startade bloggen! Jag som alltid varit grym på att sova kunde vakna mitt i natten och känna en enorm iver att få sätta mig och skriva på bloggen.

Jag är dock osäker på vad det innebär i förlängningen, men grundvalen till mycket lidande elimineras och karma och i förlängningen blir livet en annorlunda upplevelse, bl. En annan identitet växer successivt fram då ett utrymme skapats vid befrielsen från all ackumulerad smärtsam energi som varit en del av ett jag, som nu kan modifieras.

Det förutsätter i sin tur stillhet, energi i form av positiv kraft och föda samt en förmåga att klara av förändring. Den erforderliga öppenheten lär finnas och förmodligen är ett psykologiskt perspektiv integrerat vars innehåll är individuellt. Men det senare menar jag att den negativa energin delvis har ett ursprung i svaga självbilder som skall ersättas.

Ett lidande med grund i smärtkroppen som gett upphov till blockering i kroppen, som kanske orsakat sjukdom eller smärta, upphör också att finnas till i samma stund som smärtkroppen upphört att ha influens över individen. All den negativa energi som ackumulerats sedan barndomen finns kvar men den undermedvetna identifikationen finns där inte längre.

Den begränsande kopplingen till minnena är borta men energin är fortfarande lagrad. Att befria sig från smärtkroppen Som vid all andlig utveckling, men även personlig dito krävs medvetenhet. För att frigöra sig från smärtkroppen är det grundläggande att inse att den finns och att man har en sådan. Acceptera tanken att det finns något inom dig som skapar olycka på olika vis och ibland vaknar den till liv.

När smärtkroppen aktiveras kommer det en våg av negativ energi och det krävs närvaro, att man blir medveten om smärtkroppen, för då kan den inte längre ta över och låtsas att den är du. Om du är arg på någon kan smärtkroppen ha tagit över. Det är enbart genom medveten närvaro som identifikationen kan brytas - "Oj, nu kommer den där oron igen, jag känner den och den försöker ta över hela min tankeverksamhet".

Om det underlättar kan du benämna smärtkroppen för något, ge den ett namn så skapar du distans och ser den som något utanför dig det kan vara svårt att avgöra vad som är ego och vad som är smärtkropp så ge dom en gemensam beteckning. En person i min bekantskapskrets brukar säga "Nu försöker HAN lura mig igen!

För var gång du blir medveten om en uppblossande smärtkropp så försvagas banden och den förlorar sin kraft. Därmed präglas inte tankarna av smärtkroppen lika mycket och ens upplevelse av det som sker i nuet förvanskas inte - du noterar känslorna, du känner dom, observerar dom och därmed går du inte upp i dom, du försvinner inte i känsloinfernot utan förblir medvetet närvarande.

Men döm inte dig själv när du märker att smärtkroppen finns där för det ger negativ kraft till egot. Självförebråelse är något som egot älskar för det stärker det. Efter vissheten bör du acceptera, annars fördunklas närvaron.

Eckhart tolle neville goddard

En icke-acceptans är ett motstånd och det innebär lidande och mer smärta. När negativa känslor uppstår riktar man sin medvetenhet på känslan, man upplever den direkt och inte via de tankar som uppstått ur känslan. Känn känslan, acceptera att den finns där, observera men gå inte upp i den, låt den inte ta över! Märk väl att tankar kan ha sitt ursprung i en negativ känslogrund som härrör i smärtkroppen och inte tvärtom som är det vanliga, vilket jag påpekade tidigare.

Acceptera därefter allt som sker just nu. Det behöver inte vara hela situationen utan enbart det som händer i detta ögonblick, tillåt känslorna finnas där. I denna medvetenhet uppstår en distans till känslorna även om känslan av olycka kan kvardröja. Identifikationen är bruten i och med att man slutade göra motstånd och därmed tillförs inget bränsle till tankarna.

Närvaro, acceptans, befrielse. Acceptansen medför att du blir den du är, inga gränser och tanken om att du är en bit av något, så som egots bild är utan en del av en större helhet, dvs. Det vill säga bli hel. Det var det Jesus syftade på när han sa: "Var fullkomliga, så som er Fader i himlen är fullkomlig. Vi är redan hela men vi blockeras genom identifieringen med det yttre, tankar som ger upphov till egot där smärtkoppen är en väsentlig del.

Det är alltid lika kul att lyfta fram religion som en existentiell psykologi, visa att där finns en kärna som är riktigt begriplig när alla missuppfattningar och förvanskningar lyfts bort. Smärtkroppen orsakar inte all negativitet Alla negativa känslor kommer naturligtvis inte från smärtkroppen. Negativitet kan ha sitt ursprung i ett motstånd mot det som är, du förnekar Nuet.

Via acceptans blir du vad du är: öppen och obegränsad. En helhet följer på det och egots villfarelse om att du är enbart en del upphör och ens sanna natur framträder, vilket är ett med Allt, dvs. Guds natur. Alla är redan hela, alla är en del av helheten men det vet vi inte eftersom vi lever via en falsk jag-uppfattning som uppstår när vi tror vi är det vi tänker. Ju högre medvetandenivå du utvecklar desto helare blir du - detta är andlig utveckling och det är det livet är till för med dess innehåll som prövar oss.

Så förbanna inte dina prövningar - det är alltid till din hjälp. Min egna erfarenheter I slutet av förra sommaren skedde en betydande transformering inom mig. Flera års press och lidande kulminerade och det långtgående syftet med en ökenvandring skulle bli än mer uppenbart. Under sommaren intensifierades påfrestningarna i min tillvaro och det blev allt mer ohållbart.

Jag går inte in på detaljer men det rörde hela min världsliga livssituation. Den har varit mycket krävande i flera år men då tillspetsades det och där fanns bara avgrund, kändes det som.

Det ställde höga krav på min tro att det fanns en mening med det, något som kändes allt mer tomt och hopplöst. Hur långt skulle det behöva gå? En del av mig ville ge upp och fly. Det kom drömmar och signaler från livet och jag kände att något skulle ske men jag hade naturligtvis inte en aning om vad. I drömmar dog jag symbol t. Och där fanns uppmuntran att något stort väntade.

Jag har skrivit om mina upplevelser under många år och när jag tittar tillbaka i texten läser jag om de starka känslorna men också den medvetenhet jag trots allt hade eftersom jag bl. Lidandet är ju ett motstånd mot det som är och där fanns inte särskilt mycket acceptans i slutet av sommaren. Faktum är att jag första gången på mycket länge blev rasande på livet och det kändes som jag föll tillbaka i min andliga utveckling.

Jag kämpade med den världsliga tillvaron allt vad jag kunde men prövningarna bara avlöste varandra. Jag blev tvungen att vidta mått som plågade mig och rubbade mig i grunden och stundtals hade jag ingen som helst kraft. Så hade det varit i flera år men det eskalerade.

The power of now reddit neville

Prövningarna blev kraftfullare och intensiteten ökade så till den milda grad att det kändes overkligt, som en mardröm. Den här översiktliga beskrivningen av mina svårigheter tror jag behövs för att förstå det som skulle hända, de överväldigande känslorna och svårigheten att uthärda. Flera års möda, trötthet och svårare utmaningar tog ut sin rätt. Det innebar en sorts utplåning och samtidigt en bekräftelse hur tuffa prövningar jag stod inför.

Självklart var detta den utmanande situation jag bäst behövde och det ytliga infernot hade ett djupare syfte. Så en dag, strax efter lunch, jag var hemma i min soffa och jag kände hur det knöt sig inombords, jag mådde fruktansvärt illa, total hopplöshet präglade mig och lidandet kom verkligen från djupet och fanns överallt inombords, kändes det som. En total uppgivenhet och djupaste förtvivlan raderade ut allt annat.

Där fanns bara smärta. Då frågade jag mig själv, jag minns inte om det var högt eller i tanken: "Hur kan jag lida så när jag tror på livet? Det är svårt att förklara men jag upplevde något roterade i lust i eländet och jag "såg" det. Det var som att tända ljuset i ett beckmörkt rum, det smärtsamma infernot försvann lika snabbt.

Jag blev alldeles paff och satt förstummad. Vad var det som hände? Det var som jag lyssnade med hela kroppen, nästan slutade andas för jag blev så innerligt överrumplad och förvånad. Det var kanske det märkligaste jag varit med om och jag minns jag upplevde stor lättnad när jag samlat mig. När lidandet blixtsnabbt försvann blev jag medveten om hur krampaktigt hårt jag befunnit mig i det.

När jag reste mig upp ur soffan blev jag ännu en gång förbluffad. I flera dagar hade jag linkat fram eftersom jag haft stora besvär med smärta i ena höften av outgrundlig anledning. Jag hade haltat fram till soffan några minuter tidigare och nu var smärtan som bortblåst. Jag förstod naturligtvis att det fanns samband här men jag visste inte vad som hade hänt just då.

Men ganska snart anade jag att något betydelsefullt av stora mått hade skett, men jag minns inte när jag anade att det var smärtkroppen jag hade sett inom mig och därmed bröts identifikationen. Jag hade sett bortom känslorna, bortom intellektet och där fanns smärtkroppen och därmed upphörde identifikationen med denna. Den intensiva smärtan hade gett upphov till en stor medvetenhet som gjorde att jag såg rakt in i källan till smärtan - smärtkroppen.

Därmed upphörde dess influens för alltid och det var min livs största gåva i min livs svåraste stund. Den psykiska smärtan försvann och samtidigt den fysiska i höften då blockeringen som orsakat den upplösts. Utan min föregående ökenvandring, prövningar och utmaningar under år, hade jag inte nått detta målet. Den långa prövande perioden på flera år kulminerade.

Det förklarar så mycket och jag hade inte kunnat bli fri tidigare. Jag skulle nå denna avgrund för att transformeringen skulle kunna äga rum. Någon dag senare var jag ute och gick och funderade på omständigheterna på det världsliga planet. Det kändes tungt och jag var missmodig. Jag bollade inombords med tankar om acceptans och plötsligt fann jag mig själv att acceptera själva ögonblicket, inte hela situationen, utan enbart det innevarande ögonblicket - Nuet.

Just i den stunden fanns ju inga problem! Det var eftermiddag och den eufori som nu växte inom mig blev så stark att jag hade svårt att somna på kvällen. Det var närmast extas. Det var först senare jag insåg att den starka glädjen kom inifrån pga. Detta var första gången jag tydligt noterade en skillnad jämför med tidigare.

Den belastande smärtkroppen var jag frigjord ifrån och därmed frigjordes medvetenhet och jag kunde se situationen ur ett högre medvetande och acceptera. Tidigare fanns smärtkroppen med undermedvetet och skapade lidande och nu kunde jag uppleva skillnaden. Citat: Ursprungligen postat av Caution Har ni några erfarenheter av det här i relationer? Hur bemöter man det bäst?

Jag tror hon är helt ointresserad av att läsa om smärtkroppen utan identifierar sig förmodligen med den rätt starkt. Som du säger så söker hon en reaktion från dig, är hon svartsjuk av sig? Behöver hon veta hur mycket hon betyder för dig? Kan vara grundat i osäkerhet. Då finns det två vägar att gå enligt mig, antingen så tillfredsställer du detta behov av osäkerhet eller så går du åt ett annat håll och ignorerar henne men du får vara beredd på att hon kan komma att ta detta till extrema höjder kanske till och med otrohet.

Edit: Citat: Ursprungligen postat av Caution Det är varierat. Hon tänder på att bli dominerad och jag på att dominera , så det är en hel del dominansknull. Vi varvar dock det med kärleksfullt erotiskt vaginalt sex. Mer dominans dock.