Skandalklinik bröst

En del av detta känner hon fortfarande av. Våren kontaktade Vidya en privatläkare. Hon fick göra mammografi, röntga sig, ta blodprover och genomföra en rad andra tester. Han sa att det inte fanns något mer att göra än att ta ut implantaten. Nu har Vidya skickat in en stämningsansökan mot läkaren, som gör gällande att läkaren gjort ett garantiåtagande. Nu vill hon att läkaren får ta sitt ansvar.

Läkaren ska i sin gärning ha patientens hälsa som det främsta målet och om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta, följa människokärlekens och hederns bud. Men han sa verkligen inget till mig om att de var förbjudna eller för den delen skickade mig till mammografi eller ultraljud. Hade jag fått veta det tidigare hade det kunnat hjälpa mig med mina bröstmuskelproblem.

Ju tidigare man tagit ut dessa implantat ju mindre risk hade det varit för kroppen, säger Vidya och fortsätter. Men hon gör det inte bara för sin egen skull. Andra kvinnor ska bli hörda och sedda. Och läkarna ska börja bli lite skraja. Vidya begär skadestånd på kronor. Vidya är bara en av alla tusentals kvinnor som fått problem efter att ha opererat in PIP-implantat.

Det har drivits flera rättsprocesser mot kliniker som använt dessa implantat vid bröstförstoringar, både i Sverige och internationellt. Hanberättar att hans klient, läkaren, bestrider talan. Dessutom har alla patienter hos den här läkaren erbjudits att få byta ut implantaten till ett, i sammanhanget, mycket lågt pris. Det är ju utöver vad Läkemedelsverket rekommenderar, säger han och berättar att kvinnan undersökts av läkaren vid mer än ett tillfälle.

Jag noterar också att det i stämningsansökan inte finns något angivet att den här kvinnan har haft några besvär. TV: Se hela inslaget Advokaten Gunnar Brolin företräder kvinnorna, o eftersom operationerna inte räknas som sjukvård tillämpas konsumenttjänstlagen. De här kvinnorna har betalat ganska stora pengar för att få den här tjänsten utförd. Och så utsätts de för ett fel och viftas bort när de försöker påtala felet, säger Gunnar Brolin.

Byter till självkostnadspris Klinikchefen Barbro Nilsson vill inte ställa upp på intervju angående stämningarna, men menar att de inte gjort något fel eftersom implantaten var CE-märkta, alltså godkända att använda. Plastkirurgikliniken i Hässleholm Foto: Edina Hrustic Hon skriver i ett mail att de kan ta ut implantaten kostnadsfritt, och att kvinnorna får nya implantat gratis om de gått sönder.

Är implantaten hela byter kliniken ut dem till ett självkostnadspris. Lagstiftningen säger att det ska ske kostnadsfritt för kvinnorna, det är ett sätt att försöka smita från sitt ansvar. Det har ju varit väldigt många olika besvär, olika patienter har haft olika smärtor.

Det finns ju många som kanske tagit ut implantaten och kanske inte har råd att sätta in nya och går plattbröstade. Men nu har personal vittnat om att ljudet på monitorn var frånkopplat. Så när Christinas puls sjönk till en kritisk nivå så slog inte larmet på. Och när hennes hjärta stannar visar monitorn ett streck — men sköterskorna tror istället att monitorn är trasig — eftersom larmet inte slår på — och återupplivningen försenas.

De sköterskor som idag är åtalade visste inte heller hur monitorn fungerade. I februari i år hölls förhör med den inblandade personalen. Jurist: — Hade ni fått någon utbildning om monitorn? Sjuksköterska: — Nej. Jurist: — Hade ni tidigare fått någon utbildning — i postoperativ vård av patienter som har genomgått bröstförstoring?

Jurist: — Gav doktor Sjuksköterska: — Inte vad jag minns. Det här sjukhuset bedrev ju verksamheten vid sidan av den ordinarie — patienterna var inskrivna på avdelningen för kärlkirurgi. Och det var ingen hemlighet. Jurist: — Ni visste alltså om att en sådan patient — när ni utförde behandlingar efter ordinarie arbetstid sedan kunde bli liggande utan någon anestesiologisk omvårdnad?

Narkosläkaren: — Alla visste. Narkosläkarna, överläkarna, sjukhuschefen, Nationella hälsofonden, som skrev avtal med oss Alla visste. Händelseförloppet kommer att utredas under lång tid framöver. Och sjukhusets försvarare har fört fram att Christina skulle ha berättat att hon hade epilepsi som barn. Reporter: — Ni kommer alltså att åberopa att Christina fick ett epilepsianfall som tonåring och behandlades i några år?

Sylwia Kacprzak: — Nej, det väsentliga är att utreda huruvida det faktum att hon hemlighöll att hon hade haft en neurologisk sjukdom kan ha inverkat på det som hände henne. Bengt Wahrolén: — Den polska domaren har ju givit Christina en stor ersättning redan i förskott vilket antyder att dom tar inte den där invändningen så allvarligt.

Reporter: — Men vad säger man om det då? Bengt Wahrolén: — Jag har talat med anestetiker här i Sverige och dom har sagt till mig att dom förstår inte att den här invändningen har någon grund för sig. Ann-Katrin: — Alltså hon mår bättre helt enkelt. Det är små framsteg, det gör hon alltså. Ann-Katrin: — Men naturligtvis är det ju en hemsk situation att befinna sig i.

Men ändå så kämpar hon mycket, hon kämpar, alltså det är tydligt vissa gånger att hon kämpar för att hitta någon väg tillbaka. I dag ses Christina som färdigbehandlad av den svenska sjukvården. Det finns inget man anser sig kunna göra för att förbättra hennes tillstånd. Men hennes mamma — Ann- Katrin, själv läkare och den som är pådrivande när det gäller omvårdnaden — hon tror att en hel del går att göra för att Christina ska må bra.

Ann-Katrin: — Det är faktiskt ett mål att hon ska kunna äta och inte ha pegen, och det får man göra väldigt sakta med en logoped. Christina bor i dag på ett hjärnskadeboende. Hennes assistenter sköter henne — dygnet runt. Maten får hon genom en slang till magsäcken och ingen vet hur mycket hon egentligen uppfattar av vad som händer. Ett par dagar i veckan är hon här — hos sin mamma..

Ann-Katrin: — Jag tror att hon säger en massa saker och jag tror att hon själv tror att hon säger vissa saker men det går ju inte fram. Reporter: — Men hur långt tror du att hon kan, hur pass mycket bättre kan hon bli? Jag tänker hon är ändå väldigt svårt skadad? Ann-Katrin: — Ja hon är väldigt svårt skadad. Min förhoppning är att hon ska kunna äta mat, istället för att ha en peg.

Och kanske att man kan träna upp någon rörlighet. Men hon har ju en svår skada så hon blir inte som hon var innan. Men att hon kan komma igen, ändå på vissa sätt. Hittills har Christina fått en del ekonomisk ersättning från Polen — pengar som som ska gå till just musikterapi eller andra former av aktiviteter som inte sjukvården betalar för. Men — Totalt är skadeståndskravet på 12 miljoner kronor — för förlorad arbetsinkomst, och för de merkostnader som vården innebär — men framförallt handlar det om ersättning för hennes livslånga trauma.

Om Christina vinner processen så är det det största skadeståndet mot ett sjukhus i Polen. Men en lång process väntar — säkert två år till. Och sjukhuset anser att summan är för hög. Sylwia Kacprzak: — Det är för mycket för polska förhållanden, och även för svenska, har sjukhuset konstaterat med hjälp av jurister i Sverige. Det är ett alldeles för upptrissat skadeståndskrav.

Bengt Wharolén: — Ja att skadeståndet är stort beror på att Christina var så pass ung och att hennes skada är så ju allomfattande.

Det finns ingenting som säger att hon ska dö i förtid på grund av den här skadan. Christina hittade den svenska hemsidan och anlitade den största medicinska förmedlaren av plastikoperationer till Polen — Medica Travel. Företaget och personen bakom Jörgen Petersén granskade vi i två program. Han fick då kritik för att han förmedlat operationer till ett sjukhus med så dålig kontroll på plastikpatienterna — och att han fortsatte att förmedla operationer till sjukhuset trots det som hände Christina.

I processen som pågår har han inte varit föremål för misstanke om brott eller rättslig prövning i Christinas fall. Bengt Wharolén: — Jag har inte valt att skadeståndsmässigt vända mig mot dom. Jag är intresserad av att Kristina ska få sin ersättning och den finns enligt min uppfattning bäst att hämta hos kliniken och klinikens ägare.

För några veckor sedan kontaktade vi Medica Travel igen — för att höra om det fortfarande går att få en bröstoperation via Jörgen Peterséns förmedling. Jag ringer Jörgen Petersen för att få en intervju. Jörgen Petersen: — Jag tror inte det med tanke på vad du har gjort tidigare, så att nej jag ställer inte upp på någon intervju. Reporter: — Men får jag fråga bara det här med Christina tex, för du jobbar ju fortfarande med Medica Travel och Medical Estetic Clinic va?

Har jag förstått. Jörgen Petersen: — Det stämmer ja. Reporter: — Men har du dragit någon lärdom av det som hände då, jobbar du på nåt annat sätt som förmedlare idag, skulle jag vilja veta. Jörgen Petersen: — Jag svarar inte på några frågor, du kan ta det skriftligen, du kan ta det på mejlen i så fall. Vi har dock tagit lärdom av allt som har hänt och vi har gjort en hel del förändringar i vårt samarbete med kliniker och sjukhus, samt uppdaterat den Svenska webben Det är en del av mitt liv och så kommer det alltid att vara.

Därför var erbjudandet på nätet så lockande. En magsäcksoperation i Polen, mer än halva priset och en snabb operationstid. Och hon anlitade också Medica Travel. Men ingenting blev som de tänkt sig efter operationen: ur Uppdrag granskning Kicki Nilsen: — På söndagen blev jag jättedålig och jag vet inte riktigt vad som hände, jag minns att jag kräktes jättemycket, då kom i alla fall läkaren.

Då la han mig på sängen och så tryckte han ner tummarna i operationsärret och drog upp det och det bara vällde upp var och det luktade nåt så illa, och då tömde han mig på 3 och en halv liter var. Men sen försvann jag sen minns jag ingenting. Reporter: — Du förstod aldrig att hennes tillstånd egentligen höll på att bli livshotande. Hans: — Nej inte över huvud taget.. Det klarnade totalt när Kickis syrra åkte ner till Polen.

Annica Myrén: — Jag visas upp på intensivvårdsavdelningen och jag träffar kirurgen där, han kommer emot mig och där anar jag att det inte står rätt till när jag ser hans ögon han flackar med ögonen, han är stressad. Annica Myrén: — Och då leder han mig fram till en kropp som var min syster då. Annica Myrén: — Kicki hej, hej Kicki, jag är här. Jag är hos dig.