Clostridium difficile återfall

I andra hand kan tablett metronidazol mg, 1 x 3 i 10 dagar ges. Utläkning bedöms kliniskt genom att patienten blivit symtomfri. Ingen ytterligare provtagning för C. Efter ett första recidiv finns ökad risk för fler. Recidiv behandlas med antibiotika eller fekal mikrobiota transplantation FMT. Magsjuka - diarré och kräkningar Gå till sidans innehåll.

Epidemiologi C. Etiologi Risken för symtomatisk infektion ökar främst vid rubbningar av tarmflora och av immunförsvar. Olika antibiotika ger ökad risk i olika grad: cefalosporin, klindamycin, kinolon och makrolid — högst risk penicillin V och aminoglykosider — låg risk tetracyklin — orsakar ej CDI. Anamnes Avföringsfrekvens Antibiotikabehandling senaste månaderna, även enstaka profylaxdoser Riskfaktorer för CDI och recidiv Andra sjukdomar Aktuella läkemedel Status Allmäntillstånd — feber, tecken till dehydrering.

Clostridioides difficile är en tarmbakterie som kan orsaka diarré CDI och livshotande pseudomembranös kolit, framför allt hos äldre individer som behandlas med antibiotika. Clostridioides difficile-veckorapporter. Under ökade antalet fall av många smittsamma sjukdomar jämfört med , särskilt under hösten och vintern.

Ökningen bedöms bero på att kontakterna mellan människor och resandet successivt återgått till nivåer som liknar de före pandemin av covid Sannolikt har även befolkningens immunitet mot flera smittsamma sjukdomar minskat under pandemin, vilket medfört att fler var mottagliga för infektioner när kontakterna ökade.

Läs mer om de smittsamma sjukdomarna i årssammanfattningen. Årssammanfattning smittsamma sjukdomar Under rapporterades 6 nya fall av Clostridioides difficile motsvarande en incidens av 65 fall per invånare, vilket är en ökning jämfört med 61 fall per invånare. Ett fall betraktas som nytt om minst åtta veckor har förflutit sedan föregående positivt prov, i annat fall räknas det som pågående sjukdomsepisod eller recidiv återfall.

Det överensstämmer med den europeiska falldefinitionen av C. För två laboratorier som rapporterat samtliga fall har en recidivfrekvens för de senaste åren använts för att räkna antalet nya fall. Som tidigare år förelåg stora skillnader i antalet rapporterade nya fall mellan regionerna spridning 23— fall per invånare; figur 1. Medianåldern bland fallen var 75 år och likt tidigare år var könsfördelningen jämn.

Majoriteten av fallen 76 procent var 60 år och äldre. Uppgift om ålder saknas för cirka 22 procent av fallen. Nytt för året var att isolaten karakteriserades med helgenomssekvensering istället för PCR-ribotypning. Totalt identifierades 39 sekvenstyper ST och de 20 vanligaste typerna utgjorde drygt 86 procent av samtliga isolat jämfört med 80 procent under då typningen genomfördes med PCR ribotypning.

Sekvenstypning har generellt sett något lägre upplösning jämfört med PCR ribotypning. ST2, som innefattar bland annat ribotyperna , och , var den vanligaste typen, följt av ST6 som innefattar ribotyp figur 2.

Clostridium difficile smitta

Diversiteten av typer var generellt hög i regionerna figur 3 , vilket tyder på att inga större regionala smittspridningar förelåg. Helgenomssekvensering möjliggör även detektion av generna för toxin A, B och binärt toxin samt kända resistensmarkörer. Den absolut vanligaste kombinationen var toxin A och toxin B, och där ST11 och ST5 avviker från mönstret med flera olika kombinationer av toxingener tabell 1.

Kinolonresistens var den vanligast förekommande resistensen, särskilt hos vissa sekvenstyper som till exempel ST2, 12 och 17 tabell 2.

Clostridium difficile behandling

Metronidazol kan ge en långsammare och något sämre utläkning jämfört med vankomycin och fidaxomicin, och ska inte användas vid svår CDI, men kan användas som ett andrahandsval vid mild—medelsvår CDI. Kan patienten inte svälja kapslar kan intravenösa beredningen av vankomycin blandas och ges per oralt mg blandad med ca 0,5 dl vatten eller saft.

Om patienten inte svarar på vankomycin eller fidaxomicin behandling bör annan diagnos övervägas eftersom fynd av C. Försämras patienten kan det indikera en utveckling till fulminant kolit. Vid CDI med hypotension, septisk chock, förhöjt serumlaktat, ileus, toxisk megakolon, tarmperforation eller annat fulminant förlopp med en snabbt försämrad patient. Vankomycin via sond mg x 4.

Överväg behandling även via lavemang. Fidaxomicin är ett alternativ. Tigecyklin Tygacil som i. Recidiv av CDI uppträder oftast inom 2—8 veckor efter att primärinfektionen färdigbehandlats. Får patienten ett recidiv ökar risken för ytterligare recidiv framöver. Att undvika fler recidiv blir därför ännu mer prioriterat vid behandlingsvalet i dessa situationer. FMT ges som avslutning till en vankomycin kur mg x 4 i 5—10 dagar.

Fidaxomicin Dificlir mg x 2 i 5 dagar, därefter mg v. Bezlotoxumab Zinplava ges som i. Vankomycin i nedtrappningsschema. FMT är det behandlingsval som har störst chans att undvika fler recidiv. FMT kan ges via lavemang eller kapslar men tillgängligheten kan vara lokalt begränsad. Variationer förekommer och FMT kan behöva prioriteras till patienter med flera recidiv. Kontakta infektionsläkare.

Ge vankomycin i minsta möjliga suppressionsdos, ofta räcker mg varannan eller var tredje dag, om FMT inte kan genomföras i direkt anslutning till behandlingen. Fidaxomicin kan ges vid ett första recidiv av CDI i förlängd pulsdosering eller standard dosering, särskilt om FMT inte är enkelt tillgängligt och fidaxomicin inte användes vid primärinfektionen.

Bezlotoxumab innehåller monoklonala antikroppar mot C. Om inget av dessa ovanstående alternativ är tillgängliga eller lämpliga kan vancomycin i nedtappningsschema prövas. Sök behandlingsöversikt Sök behandlingsöversikt. Öppna tjänstemenyn. Överblick Medicinsk gastroenterologi och hepatologi Clostridioides difficile.